Jobbig dag

Jag brukar förvara min nyckel i plånboken. Det är min first line of defence mot att låsa mig ute. Plånbok och mobilen tar man ju alltid med sig, och följaktligen så följer nyckeln med. Supersmart och vattentätt på alla sätt. Igår skulle jag mellanlanda hemma innan jag och Per drog hem till A för att fira hennes och hennes hunds födelsedag. Kastade en sista blick i spegeln på vägen ut, inser att min hästhandlarplånbok ser ut som skit i bakfickan. Återigen kommer fåfängan att bedra visheten. Plockar ut några hundralappar och lämnar plånkan i hallen, hinner precis smälla igen dörren innan jag inser mitt misstag... Fan. Min hjärna slutar fungera när jag är hungrig.Fatta inga beslut på fastande mage, fan, gör ingenting på fastande mage...

Påbörjar den omständliga processen att försöka få vakterna i mitt compound att förstå att jag låst mig ute. Min kinesiska vän L får simultantolka över mobiltelefon. "Nej, vakterna har ingen reservnyckel", "Nej, den enda som har en nyckel är din landlord och hon har flyttat till Japan", Och så vidare... Hopplöst.

Tillbringar natten hos Per. Vaknar upp skönt bakfull. Letar rätt på en låssmed på en bakgata och smugglar in honom när kines-vakterna tittar bort. Låssmeder är coola killar, jag önskar jag vore en själv. Mitt lås verkar vara av modellen värre, tar 20 minuter för killen att dyrka upp det. "American lock, very hard to pick". 120 pix. Best money I ever spent.

Note to self: Kopiera nycklar, sprid ut till alla jag känner. Ät mer mellanmål. Drick mindre sprit.