Ett jävla bas-tempel

Ibland är det så sjukt bra. Som i kväll. På Babyface, Huahai Rd 138. Det är en av de få adresser i Shanghai som jag kan utantill, och det finns en anledning. Att gå ut och dansa där är bortom bra. Fullständig, ursprunglig, allomfattande hänförelse.

Stället som sådant är väl lite sidärår; de gillar inte västerlänningar, ibland kommer man inte in, man får vänta en halvtimme på utspädda gin och tonics, och folket, bestående till av 95% kineser, kastar konstiga blickar. Men musiken gör det så jävla värt det. Beatsen på dansgolvet får kalsongerna att fladdra och mina sneakers att släppa i sömmarna.

Det är en plats att tillbe i. En helgedom där man dyrkar elektro-guden. Baselementen är stora som södra Småland. Och extasen total.