Språklig torftighet, hopp om bättring...
I alla språk så finns det vissa ord som säger allt om ett folk, vissa uttryck som berättar så väldigt mycket om ett land, dess kultur och invånare. Ord och formuleringar som man använder jämt och som man vet precis vad de betyder, men som sällan eller aldrig har någon motsvarighet i andra språk.
Vi svenskar säger att när det inte regnar, då är det uppehåll. Detta enkla ordval tycker jag väldigt väl fångar vår folksjäl och vårt typiskt svenska svårmod. Typ, det är bra nu men det som är bra kommer bli sämre, garanterat. Det goda är bara ett uppehåll i det onda, allt som är bra är av övergående karaktär. Svensk högsommar kommer alltid att förbytas i kyla och vinter. En natt som varar i ett halvår. Njut så länge det varar. Och så vidare. Livet i norr är hårt, och det märks på språket.
Eskimåer har 100 ord för snö, men inget för krig. Tyskar har 50 ord för ridbyxor, men inget för ironi. Ja, ni förstår vad jag menar. Vi svenskar är väldigt stolta över ordet lagom, som vi tycker säger allt om det typiskt svenska. Inte för mycket, och inte för lite. Den eftersträvansvärda måttfullheten, jantelagen sammanfattat i ett enkelt, kort adjektiv. Så typiskt svenskt. Vissa menar till och med att vi är ensamma om ordet, men det har jag svårt att tro. Kineserna har nåt liknande, ma ma ho ho, häst häst tiger tiger. Betyder typ a little so so - inte så dåligt, men inte heller särskilt bra... Coolare än lagom, tycker jag.
Den stoltaste svenska språkexporten, om vi bortser från ordet smorgasbord, måste ju vara ombudsman. Det känns väldigt typiskt att när vi svenskar får ge vårt bidrag till engelskan så blir det nåt så torrt, trist, tråkigt och byråkratiskt som ombudsman. Ja, jag säger då det. Detta är för övrigt ett rätt kul uttryck - ja, jag säger då det. Vad är det jag säger? Då det? Varför då? Nån som vet? Tänk om engelsmännen hade lånat in någon av de riktiga guldklimparna ur den svenska språkskatten istället. T ex morgonrodnad. Sommaräng. Filbunke. Slasktratt. Kaksmet. Då hade vi kunnat känna oss stolta.
Ni har säkert varit med om att man språkar med någon och vet precis vad man vill säga, men man får det inte ur sig. Ordet finns inte, åtminstone inte i det språk du försöker prata just nu. Då börjar man blanda upp engelskan med svenskan, svenskan med engelskan, översätter rakt av med tvivelaktiga resultat... Typ, "Jag ska hosta det här eventet", "Jag ser din poäng", "Låt oss kalla det en dag"... Fredrik Lindström tycker säkert att detta är bra, en naturlig utveckling, en godartad mutation snarare än en språklig cancer. Jag är inte lika säker, jag känner mig språkligt handikappad när svenskan inte räcker till, och att slänga in engelska känns bara fel. Därför tänkte jag tänkte initiera en litet projekt, ett försök att ge några oumbärliga engelska ord och uttryck svenska motsvarigheter. Ett första försök att komma tillrätta med eländet. Hjälp mig gärna! Here we go...
Det klassiska exempet är ordet quest, som vad jag vet inte har någon svensk motsvarighet. De flesta vet exakt vad det betyder, men att försöka förklara det på svenska är så gott som omöjligt. Äventyr är för futtigt. En quest är något mer episkt och storslaget. Ordet andas ridderlighet, tapperhet, ett sökande efter något större, ett uppdrag upphöjt långt bortom det värdsliga, med gud i kulisserna. "The quest for the holy grail". Lyckas du översätta detta till svenska så får du en hundring.
Att säga nånting under one's breath. Detta uttryck används hela tiden i engelskan, och det handlar om att säga nåt i förbifarten, lite underförstått. Att uttrycka sin ståndpunkt, men ändå inte behöva ta fullt ansvar för den, att medveten skapa förutsättningar för missförstånd. Eller nåt sånt där. De svenska orden muttra och viska kommer inte ens i närheten, vi behöver nåt annat.
Gasp har jag också letat med ljus och lykta efter en svensk motsvarighet till. Det är en kraftig inandning, oftast orsakad av överraskning, överrumpling eller chock. Suck och stön är kandidater i svenskan, men fångar inte riktigt intensiteten...
Och slutligen min favorit - snicker. Ett snicker är en slags nedlåtande fnitter, ett lite hånfullt småskratt som visar att du finner någon i din närhet roande, på ett lite elakt sätt. Det är varken ett hånfullt garv, ett fniss eller fnitter, det är nånting annat. Vet du inte vad jag pratar om så kolla på filmen American Pie. Steve Stiffler visar bättre än någon annan vad det handlar om. Slå på "subtitles for the hearing impaired" och notera att så fort Stiffler dissar någon av sina medmänniskor så följs det alltid av hans speciella skratt, och *Snickering* i textremsan...
Alltså, svenska motsvarigheter till ovanstående efterfrågas. Det ska vara kort, uttrycksfullt och kärnfullt. Idéer?
Vi svenskar säger att när det inte regnar, då är det uppehåll. Detta enkla ordval tycker jag väldigt väl fångar vår folksjäl och vårt typiskt svenska svårmod. Typ, det är bra nu men det som är bra kommer bli sämre, garanterat. Det goda är bara ett uppehåll i det onda, allt som är bra är av övergående karaktär. Svensk högsommar kommer alltid att förbytas i kyla och vinter. En natt som varar i ett halvår. Njut så länge det varar. Och så vidare. Livet i norr är hårt, och det märks på språket.
Eskimåer har 100 ord för snö, men inget för krig. Tyskar har 50 ord för ridbyxor, men inget för ironi. Ja, ni förstår vad jag menar. Vi svenskar är väldigt stolta över ordet lagom, som vi tycker säger allt om det typiskt svenska. Inte för mycket, och inte för lite. Den eftersträvansvärda måttfullheten, jantelagen sammanfattat i ett enkelt, kort adjektiv. Så typiskt svenskt. Vissa menar till och med att vi är ensamma om ordet, men det har jag svårt att tro. Kineserna har nåt liknande, ma ma ho ho, häst häst tiger tiger. Betyder typ a little so so - inte så dåligt, men inte heller särskilt bra... Coolare än lagom, tycker jag.
Den stoltaste svenska språkexporten, om vi bortser från ordet smorgasbord, måste ju vara ombudsman. Det känns väldigt typiskt att när vi svenskar får ge vårt bidrag till engelskan så blir det nåt så torrt, trist, tråkigt och byråkratiskt som ombudsman. Ja, jag säger då det. Detta är för övrigt ett rätt kul uttryck - ja, jag säger då det. Vad är det jag säger? Då det? Varför då? Nån som vet? Tänk om engelsmännen hade lånat in någon av de riktiga guldklimparna ur den svenska språkskatten istället. T ex morgonrodnad. Sommaräng. Filbunke. Slasktratt. Kaksmet. Då hade vi kunnat känna oss stolta.
Ni har säkert varit med om att man språkar med någon och vet precis vad man vill säga, men man får det inte ur sig. Ordet finns inte, åtminstone inte i det språk du försöker prata just nu. Då börjar man blanda upp engelskan med svenskan, svenskan med engelskan, översätter rakt av med tvivelaktiga resultat... Typ, "Jag ska hosta det här eventet", "Jag ser din poäng", "Låt oss kalla det en dag"... Fredrik Lindström tycker säkert att detta är bra, en naturlig utveckling, en godartad mutation snarare än en språklig cancer. Jag är inte lika säker, jag känner mig språkligt handikappad när svenskan inte räcker till, och att slänga in engelska känns bara fel. Därför tänkte jag tänkte initiera en litet projekt, ett försök att ge några oumbärliga engelska ord och uttryck svenska motsvarigheter. Ett första försök att komma tillrätta med eländet. Hjälp mig gärna! Here we go...
Det klassiska exempet är ordet quest, som vad jag vet inte har någon svensk motsvarighet. De flesta vet exakt vad det betyder, men att försöka förklara det på svenska är så gott som omöjligt. Äventyr är för futtigt. En quest är något mer episkt och storslaget. Ordet andas ridderlighet, tapperhet, ett sökande efter något större, ett uppdrag upphöjt långt bortom det värdsliga, med gud i kulisserna. "The quest for the holy grail". Lyckas du översätta detta till svenska så får du en hundring.
Att säga nånting under one's breath. Detta uttryck används hela tiden i engelskan, och det handlar om att säga nåt i förbifarten, lite underförstått. Att uttrycka sin ståndpunkt, men ändå inte behöva ta fullt ansvar för den, att medveten skapa förutsättningar för missförstånd. Eller nåt sånt där. De svenska orden muttra och viska kommer inte ens i närheten, vi behöver nåt annat.
Gasp har jag också letat med ljus och lykta efter en svensk motsvarighet till. Det är en kraftig inandning, oftast orsakad av överraskning, överrumpling eller chock. Suck och stön är kandidater i svenskan, men fångar inte riktigt intensiteten...
Och slutligen min favorit - snicker. Ett snicker är en slags nedlåtande fnitter, ett lite hånfullt småskratt som visar att du finner någon i din närhet roande, på ett lite elakt sätt. Det är varken ett hånfullt garv, ett fniss eller fnitter, det är nånting annat. Vet du inte vad jag pratar om så kolla på filmen American Pie. Steve Stiffler visar bättre än någon annan vad det handlar om. Slå på "subtitles for the hearing impaired" och notera att så fort Stiffler dissar någon av sina medmänniskor så följs det alltid av hans speciella skratt, och *Snickering* i textremsan...
Alltså, svenska motsvarigheter till ovanstående efterfrågas. Det ska vara kort, uttrycksfullt och kärnfullt. Idéer?
posted by Andreas Adner at 11:38 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home