Chinabounder, igen

Jag har ju skrivit förut om Chinabounder, en man bosatt i Shanghai som ägnar sin tid åt att förföra kinesiska tjejer och sedan lägga ut svårt grafiska skildringar av detta på sin blogg...

Bloggen, Sex & Shanghai, har på senare tid blivit alltmer uppmärksammad, både inom och utanför Kina. Varje inlägg har följts av hundratals kommentarer där indignerade kineser har uttryckt sin avsky inför hans härjningar, hans låga moral och hans förakt för det kinesiska folket och dess döttrar. Chinabounder har gjort sig känd för sina svepande generaliseringar om kinesisk politik och historia, hans hån av de omogna kinesiska flickorna och de sexuellt otillräckliga kinesiska männen.

Föga populärt, skulle det visa sig.

Man vet inte riktigt vem Chinabounder är, men de flesta menar att han är en 34-årig britt som arbetar som engelskalärare på diverse skolor och universitet i Shanghai. Detta har upprört många Shanghaineser, som tycker att han missbrukar den respekt som lärare åtnjuter hos sina elever, att han utnyttjar sin maktposition till att förföra deras oskuldsfulla döttrar...

Den äldre generationen ser ett Shanghai där traditionella värderingar är ett minne blott och moralen befinner sig i fritt fall. Chinabounder blir symbolen för det dåliga inflytandet från väst, den brist på respekt för de traditionellt kinesiska värderingar som omgärdar kärlek, sexualitet och äktenskap. Principer som många kineser håller för heliga, men som han föraktar.

"Partly it’s so absurd as to be laughable; partly it’s sad. This cocoon of bullshit, of lies; it’s what leads to sure marital sadness, as Chinese woman too often goes from chaste virgin to being badly, coolly and rapidly fucked by her cold fish husband – as she unwraps the gift she’s seen glittering in her mind all her life and finds a cold, cooked, congealed potato therein. Ah, yes, a ‘generalization’ again. But what shall I say? I can only write of what I see, what I am told. China is a sexually repressed society."

Chinabounder utnyttjar de kinesiska flickornas undertryckta äventyrslystnad, och den äldre generationen rasar. Vår brittiska vän blir en lämplig syndabock för allt som gått snett med den unga generationen, symbolen för det onda, sinnebilden för uppluckringen av det gamla, fina, traditionellt kinesiska... Visst, who can blame them, läser man bloggen kan man förstå att de är förbannade.

"I 'm tired of her already. A cunt is a cunt. I keep her just so that I can play with her again."

Kvinnosynen är sisådär. Men bloggen är ju ändå rätt underhållande läsning, med en torr, skönt brittiskt humor, stundtals språkligt bländande. Jag tycker det finns värre saker därute.

Men kineserna har fått nog.

Häromdagen så manade en kinesisk psykologiprofessor till folklig resning mot "det brittiska avskummet", en "manhunt to find this foreign trash and kick him out of China". Budskapet har spritt sig i den kinesiska bloggosfären, folk ilsknar till i snabb takt, och snart går väl drevet Shanghai:s gator fram i jakt på en denna blekfeta, kontraktsarbetade britt som fördärvat deras döttrar alldeles för länge. Vissa tycker att utlänningar i allmänhet borde hålla sig inomhus tills kineserna hittat och kastat ut Chinabounder... Mitt kassa engelska uttal och ungdomliga looks borde rädda mig, tycker jag.

I rädsla för den kinesiska vreden har Chinabounder gått under jorden, bloggen är numera invite-only. Men hans senaste inlägg, hans respons på den kinesiska professorns attack, kan fortfarande beskådas i Google:s cache. Mycket underhållande läsning...

Kanske är Chinabounders dagar räknade, men säkert kommer nån annan och tar över stafettpinnen. Nu kanske det är de kinesiska männens tur att känna skräcken?