Apple vs. Tekno-stress
Jag har skrivit om det tidigare, Teknostressen. För att rekapitulera - teknostressen är ångesten som får dig att vilja kasta ut din dator genom fönstret när den är seg. Den ger dig hjärtflimmer när datorn kraschar. När din PC inför dina ögon förvandlas från ett produktivitetshöjande arbetsredskap till en ond maskin i satans tjänst, då har du drabbats av Tekno-stressen. Full-blown.
I mitt förra inlägg avlivade jag en myt, och jag tänkte nu passa på att avliva en till. Myten som säger att vi utvecklare gillar datorteknik och är intresserade av datorer. Inget kunde vara mer fel. "Den datorglada nörden" finns inte. Tro mig, jag själv och alla mina programmerarkollegor hatar datorer precis lika mycket som er andra, kanske till och med mer.
Visst finns det folk som gillar att mecka dator. Såna som har flaskbottnade glasögon, tangentbordet vilande på den kebabgödda magen, vattenkylda maxitowers och airbrushade datorchassin. Och en Stormtrooper i helfigur i vardagsrummet.
Den som läst bloggen ett tag märker här att jag återanvänder Stormtrooper:n som generell nörd-analogi. Bakgrunden är följande.
Under min studietid så skulle jag köpa en födelsedagspresent till min kompis, och hittade en tröja med trycket "More MHz to the People" på LysKOM, en digital anslagstavla på studentnätet i Linköping. Killen som sålde hade "förköpt" sig lite på http://www.thinkgeek.com/, och behövde sälja av ett större parti nörd-merchandise för att ha råd med hyran. Transaktionen skedde i hans lägenhet, vilken var smakfullt inredd med all tänkbar geek-momorabilia, "I want to believe"-posters och Millenium Falcon-replikor i ädelträ. Och så den omtalade Stormtroopern. I helfigur. I vardagsrummet. Tiden har gått, men jag har ännu inte hittat nåt annat som så väl som Stormtroopern sammanfattar nördens karaktäristika. Så jag fortsätter använda den, väl medveten om att jag upprepar mig.
Det jag försöker säga är att dom inte är som vi, de som onanerar till Tom's Hardware och har hela Google's cache offline i sin 120TB stora hårddiskpark. Skillnaden kan tyckas subtil, men är fundamental, och tämligen okänd ute i stugorna. Olikheten är definitionsmässig, och ligger i skillnaden mellan disciplinerna 'datorteknik' och 'datalogi'.
Datalogi handlar om abstraktioner, designmönster och industriell programvaruutveckling. Datorteknik handlar om att pimpa datorchassin, dricka Jolt och åka på Dreamhack. Det förstnämnda är en fin ingenjörsdisciplin. Det sistnämnda handlar om att hålla brudarna borta och odla kroppsodör. Förstår ni skillnaden?
Folk ber mig ofta att "fixa deras dator". De gör antagandet att jag som "jobbar med datorer" tycker det är kul att felsöka deras antika dator och deras med-spyware-helt-nedlusade-och-dessutom-piratkopierade Windows XP. De tror att jag finner nån slags nöje i det. De tror att de gör mig en tjänst och berikar min fritid. Fel, fel, fel.
Jag hatar det mer än något annat.
Allt det här har jag skrivit om tidigare, men jag är osäker på om budskapet verkligen gått fram.
Det finns folk som tycker det är kul att mecka dator. Dom jobbar i verkstan på Din Lokala Datorbutik, och trivs med livet. De ínstallerar mer än gärna om ditt Windows för ett flak Cola. Vi som däremot plöjt ner 5 år av vårt liv och 300000 i studieskulder på en Civilingenjörsexamen betackar oss för såna förfrågningar.
Nästa gång nån ber mig "kasta ett öga på deras burk", så ska jag ta en ordentlig titt, lägga pannan i djupa veck och citera en av datorsupportens stora tänkare:
"Jag har gått igenom alla tänkbara mjukvaruproblem. Jag har kommit fram till att felet sitter i hårdvaran. Modermodemet, själva hjärtat i hårddisken fungerar inte."
Sen lägger jag en pizza och går ut.
Men det var inte det jag skulle blogga om, utan jag tänkte skriva lite om vad Apple har gjort för att bekämpa Tekno-stressen. Jag har en ny favoritleksak, en MacBook. Evigt tack till min namne och tillika gamla gymnasiekompis Andreas, som ledde mig in på denna nya bana mot sällhet och inre frid.
På en vanlig PC så rasslar hårddisken. Ofta ett tecken på att internminnet inte räcker till, så att hårddisken måste användas som virtuellt minne, med konsekvens att datorn blir segare än sirap. Detta hemska ljud vandrar nerför din ryggrad, fortplantar sig i din kropp och får din mage att vända sig i djävulska konvulsioner. Har du tur har du en tyst burk, så du slipper åhöra hur din dator vrider sig i plågor. Men då har PC-tillverkarna satt en hårddisklampa ovanför tangentbordet, så du ändå blir påmind om datorns dödsryckningar. Obegripligt.
Våra vänner på Apple har fimpat denna onda lysdiod, sparat några kronor och förskonat mig från oändlig ångest.
När du trycker in CAPS-lock på en PC så tänds en diod längst upp till höger på tangentbordet. Så långt jävla bort från CAPS LOCK man kan komma. Denna diod sitter bredvid ett gäng andra dioder, som indikerar NUM LOCK, SCROLL LOCK, DEAD LOCK, GULD LOCK och andra idiotier. Mången gång har jag i desperation CAP:at av och på för att se vilken av dessa sjuhundraelva dioder som är rätt. Användbarhet noll.
Apple har satt dioden direkt på CAPS-LOCK-knappen. Smart.
Tekno-stress eliminerad, inre frid vunnen.
Så svårt var det.
I mitt förra inlägg avlivade jag en myt, och jag tänkte nu passa på att avliva en till. Myten som säger att vi utvecklare gillar datorteknik och är intresserade av datorer. Inget kunde vara mer fel. "Den datorglada nörden" finns inte. Tro mig, jag själv och alla mina programmerarkollegor hatar datorer precis lika mycket som er andra, kanske till och med mer.
Visst finns det folk som gillar att mecka dator. Såna som har flaskbottnade glasögon, tangentbordet vilande på den kebabgödda magen, vattenkylda maxitowers och airbrushade datorchassin. Och en Stormtrooper i helfigur i vardagsrummet.
Den som läst bloggen ett tag märker här att jag återanvänder Stormtrooper:n som generell nörd-analogi. Bakgrunden är följande.
Under min studietid så skulle jag köpa en födelsedagspresent till min kompis, och hittade en tröja med trycket "More MHz to the People" på LysKOM, en digital anslagstavla på studentnätet i Linköping. Killen som sålde hade "förköpt" sig lite på http://www.thinkgeek.com/, och behövde sälja av ett större parti nörd-merchandise för att ha råd med hyran. Transaktionen skedde i hans lägenhet, vilken var smakfullt inredd med all tänkbar geek-momorabilia, "I want to believe"-posters och Millenium Falcon-replikor i ädelträ. Och så den omtalade Stormtroopern. I helfigur. I vardagsrummet. Tiden har gått, men jag har ännu inte hittat nåt annat som så väl som Stormtroopern sammanfattar nördens karaktäristika. Så jag fortsätter använda den, väl medveten om att jag upprepar mig.
Det jag försöker säga är att dom inte är som vi, de som onanerar till Tom's Hardware och har hela Google's cache offline i sin 120TB stora hårddiskpark. Skillnaden kan tyckas subtil, men är fundamental, och tämligen okänd ute i stugorna. Olikheten är definitionsmässig, och ligger i skillnaden mellan disciplinerna 'datorteknik' och 'datalogi'.
Datalogi handlar om abstraktioner, designmönster och industriell programvaruutveckling. Datorteknik handlar om att pimpa datorchassin, dricka Jolt och åka på Dreamhack. Det förstnämnda är en fin ingenjörsdisciplin. Det sistnämnda handlar om att hålla brudarna borta och odla kroppsodör. Förstår ni skillnaden?
Folk ber mig ofta att "fixa deras dator". De gör antagandet att jag som "jobbar med datorer" tycker det är kul att felsöka deras antika dator och deras med-spyware-helt-nedlusade-och-dessutom-piratkopierade Windows XP. De tror att jag finner nån slags nöje i det. De tror att de gör mig en tjänst och berikar min fritid. Fel, fel, fel.
Jag hatar det mer än något annat.
Allt det här har jag skrivit om tidigare, men jag är osäker på om budskapet verkligen gått fram.
Det finns folk som tycker det är kul att mecka dator. Dom jobbar i verkstan på Din Lokala Datorbutik, och trivs med livet. De ínstallerar mer än gärna om ditt Windows för ett flak Cola. Vi som däremot plöjt ner 5 år av vårt liv och 300000 i studieskulder på en Civilingenjörsexamen betackar oss för såna förfrågningar.
Nästa gång nån ber mig "kasta ett öga på deras burk", så ska jag ta en ordentlig titt, lägga pannan i djupa veck och citera en av datorsupportens stora tänkare:
"Jag har gått igenom alla tänkbara mjukvaruproblem. Jag har kommit fram till att felet sitter i hårdvaran. Modermodemet, själva hjärtat i hårddisken fungerar inte."
Sen lägger jag en pizza och går ut.
Men det var inte det jag skulle blogga om, utan jag tänkte skriva lite om vad Apple har gjort för att bekämpa Tekno-stressen. Jag har en ny favoritleksak, en MacBook. Evigt tack till min namne och tillika gamla gymnasiekompis Andreas, som ledde mig in på denna nya bana mot sällhet och inre frid.
På en vanlig PC så rasslar hårddisken. Ofta ett tecken på att internminnet inte räcker till, så att hårddisken måste användas som virtuellt minne, med konsekvens att datorn blir segare än sirap. Detta hemska ljud vandrar nerför din ryggrad, fortplantar sig i din kropp och får din mage att vända sig i djävulska konvulsioner. Har du tur har du en tyst burk, så du slipper åhöra hur din dator vrider sig i plågor. Men då har PC-tillverkarna satt en hårddisklampa ovanför tangentbordet, så du ändå blir påmind om datorns dödsryckningar. Obegripligt.
Våra vänner på Apple har fimpat denna onda lysdiod, sparat några kronor och förskonat mig från oändlig ångest.
När du trycker in CAPS-lock på en PC så tänds en diod längst upp till höger på tangentbordet. Så långt jävla bort från CAPS LOCK man kan komma. Denna diod sitter bredvid ett gäng andra dioder, som indikerar NUM LOCK, SCROLL LOCK, DEAD LOCK, GULD LOCK och andra idiotier. Mången gång har jag i desperation CAP:at av och på för att se vilken av dessa sjuhundraelva dioder som är rätt. Användbarhet noll.
Apple har satt dioden direkt på CAPS-LOCK-knappen. Smart.
Tekno-stress eliminerad, inre frid vunnen.
Så svårt var det.
posted by Andreas Adner at 7:08 AM
10 Comments:
Jag anar en viss bitterhet mot datorer och i synnherhet mot PC-datorer. ;)
Det där med CAPS LOCK var intressant - riktigt smart av APPLE att placera dioden på knappen faktiskt!
Jag har förresten ett problem min skärm, kan du laga den när vi ses?
Vänta bara till MacBooken börjar slå av sig själv när den känner för det. Då kommer du inte vara lika imponerad.
Hmm.. den hade faktiskt en sån episod tidigare idag. Kollade en porris och den dök. Underligt...
hahah
Modermodemet, själva hjärtat i hårddisken fungerar inte.
briljant!
Visst är det =) Kommer från nån artikel, som jag klistrat upp i min cubicle.. Kul, kul.
Jag försöker förgäves komma på vem av mina bekanta det är som har stormtroopern där hemma. ;) Själv vacklar jag mellan datorteknik och datalogi vilket gör att jag tidvis trivs med enkelt datormekande trots många års studier. Det ger en känsla av att vara speciell och kunna något som "de vanliga" inte kan. :) Kul blogg! Blogga på! *vinkar*
Ahh... En data-nördsbrud :-) Såna som du växer som bekant inte på träd. Min våta dröm har alltid varit en tjej som spelar Quake... Så det så =)
Få se om jag förstått detta rätt, din Mac swappar förmodligen lika mycket som din PC, men du är omedveten om detta p.g.a. avsaknad av diod och ljud? Och du känner dig mycket nöjdare med tillvaron??? Eeh... :-)
elgreco: mycket möjligt, men eftersom hårddisken är tyst och dioden lyser med sin frånvaro så spelar det mig ingen roll... Sen vill jag tro att OS X rent generellt visar mindre ondska än Windows, dvs swappar mindre!
hallå där, jag har ju haft en stormtrooper i helfigur vid min plats på kontoret i flera år. Nu blir jag ju riktigt nervös... blir till att köpa en ny deo
Roligaste var alltid när man jobbade sent och det var en ny vakt som gjorde en runda. Han rundar ett hörn och står plötsligt öga emot öga med en vitklädd person beväpnat med ett lasergevär. Mycket underhållande. :)
Post a Comment
<< Home