Cyber-blackout och sällhet
Driftstörningar på företagsnätverket är den nya tidens blackouter. När nätverket krånglar så sprider sig en spänd förväntan i kontorslandskapet, folk vankar oroligt av och an, det tisslas och tasslas, viskas och spekuleras. Man samlas runt watercoolern. Bondar.
Vissa tycker att det är lite spännande - som en håltimme på högstadiet eller en "rast inne" på mellanstadiet. Nåt annorlunda, nåt som bryter tristessen. Avdelningssekreteraren tänder ett ljus och kurar framför sin laptop. Läskigt, men ändå mysigt på något sätt.
Utan sitt nät är tjänstemannen helt hjälplös. Han öppnar en textfil och stänger den igen, stuvar om lite bland ikonerna, stirrar apatiskt på sitt skrivbordsunderlägg, byter upplösning i Windows. Jobba går ju inte. Hur fan gjorde folk innan internet? frågar han sig, lägger en patiens och surfar lite bland sidorna i Explorers cache.
Det är kul ett tag, men efter nån halvtimme börjar beroendet göra sig påmint. "Måste kolla Dagens Industri snart, innan jag blir galen", tänker han medan svetten bryter fram i pannan och pulsen börjar dunka i tinningarna. Händerna darrar. Kollar dn.se, fortfarande inget nät. Fan.
"Funkar det för dig?" "Nähä, OK"
Börjar bli outhärdligt. Ringer hem till sonen, ber honom kolla börskurserna och uppdateringarna på text-tv. Åtminstone funkar internet hemma. Än är inte allt förlorat. Yrselkänslor, hjärtat slår som en pålkran i bröstet. Aftonbladet.se, sista chansen...
Den förlösande känslan när sidan laddas, bilder och text uppenbarar sig, informationen översköljer honom och fyller hans kropp med lycka. Sällhet. Kärlek.
Torkar svetten ur pannan. Det var nära den här gången...
Vissa tycker att det är lite spännande - som en håltimme på högstadiet eller en "rast inne" på mellanstadiet. Nåt annorlunda, nåt som bryter tristessen. Avdelningssekreteraren tänder ett ljus och kurar framför sin laptop. Läskigt, men ändå mysigt på något sätt.
Utan sitt nät är tjänstemannen helt hjälplös. Han öppnar en textfil och stänger den igen, stuvar om lite bland ikonerna, stirrar apatiskt på sitt skrivbordsunderlägg, byter upplösning i Windows. Jobba går ju inte. Hur fan gjorde folk innan internet? frågar han sig, lägger en patiens och surfar lite bland sidorna i Explorers cache.
Det är kul ett tag, men efter nån halvtimme börjar beroendet göra sig påmint. "Måste kolla Dagens Industri snart, innan jag blir galen", tänker han medan svetten bryter fram i pannan och pulsen börjar dunka i tinningarna. Händerna darrar. Kollar dn.se, fortfarande inget nät. Fan.
"Funkar det för dig?" "Nähä, OK"
Börjar bli outhärdligt. Ringer hem till sonen, ber honom kolla börskurserna och uppdateringarna på text-tv. Åtminstone funkar internet hemma. Än är inte allt förlorat. Yrselkänslor, hjärtat slår som en pålkran i bröstet. Aftonbladet.se, sista chansen...
Den förlösande känslan när sidan laddas, bilder och text uppenbarar sig, informationen översköljer honom och fyller hans kropp med lycka. Sällhet. Kärlek.
Torkar svetten ur pannan. Det var nära den här gången...


2 Comments:
Imponerande med din förmåga att posta inlägg samma tidpunkt varje dag. Gissar att det kallas lunchblogg :) Jag och min sambo försöker betsämma oss om vi ska flytta till shanghai under våren vilket innebär en hel massa beslutsnoja. Roligt dock att ta del av din blogg :)
Yes, chefen tar rökpaus samma tid varje dag, man får passa på ;-)
Klart ni ska flytta hit, här finns allt man behöver; kycklingfötter, anktunga och terrakotta-arméer. Eller dom var i Xian, förresten. Ok, det finns kycklingfötter och anktunga här.
Bara att boka biljetten.
Post a Comment
<< Home