Meta

Vissa dagar flödar den ur fingrarna som vatten ur vattenkranen. Du har mer än du någonsin hinner göra av med, du vadar till knäna i den och den rinner i floder ur öronen på dig.

Jag pratar om inspirationen.

Inspiration är en sällsam naturkraft. Den kan inte sparas till en rainy day, den måste förbrukas här och nu. På stubinen. Och det är det jävliga. För vissa dagar så är den bara borta. Puts väck.
Man vet inte var den tagit vägen eller när den kommer tillbaks.

Min skrivar-musa har tagit semester och tagit alla bra blogg-uppslag med sig. Säkert dragit till Ibiza, för att dricka Jäger och ragga på småtjejer. Typiskt. Usch.

Det vore ju praktiskt om man kunde tappa av lite dom dagar då man bara bara svämmar över av idéer, tankar och uppslag. Buteljera några liter 40%-ig skaparkraft, som man sedan kan klunka i sig nån oinspirerad dag. Eller varför inte sälja av ett parti till nån stackars bloggare med skrivkramp? Kan bli big business.

Men så funkar det dessvärre inte i den verkliga världen. Idag så rullar de spetsfundiga ordvrängerier inte i nån större fart nerför fingrarna och ner i MacBooken. Det är väl så ibland. Så det fick bli lite meta-bloggande. Skriver lite om hur det är att skriva.

Sjukt intellektuellt, om inte annat.