Avhållsamhet är den nya mäklarbrickan

Häromkvällen satt jag som vanligt och drack Jolt och laddade ner porr. Internet var slött, så jag löste några differentialekvationer och bevisade ett par teorem inom talteorin för att fördriva tristessen. En typisk fredagkväll. Då plötsligt - i en kort, intensiv stund av matematisk klarsynhet så uppenbarade den sig för mig.

Sanningen.

Beviset var enkelt, vackert och matematiskt stringent. Ett direkt resultat av gammal hederlig differentialkalkyl. Ett simpelt gränsvärde. P(X,Y) = X/Y, en funktion av två variabler, denoterandes min potential att hitta en flickvän, P, som en funktion av hur gammal jag är, X, och hur kräsen jag blir med stigande ålder, Y. X och Y går ju som bekant båda mot oändligheten. Jag drog mig till minnes vad min gamla universitetslektor i Analys i flera variabler sa:

"Supremum, likt en misshandlad kvinna till sin man, kommer inom integralkalkylen ständigt tillbaka - om och om igen."

Förvisso. Men sen mindes jag nåt annat han sagt.

"Föreläsningssal? Det här är ingen jävla föreläsningssal? Det ser ut som en förbannad källare! I en källare ska man ha syltlök och hyacinter, inte undervisa matematik!"

Också sant. Men det ovanstående spelade egentligen inte nån roll, kändes inte relevant, skänkte ingen direkt klarhet. Men i samma stund mindes jag ett annat av hans visdomsord och först då insåg jag vidden av min bevisföring. Den hemska sanningen stod klar för mig, i all sin förskräcklighet.

"Gränsvärdet av P(X,Y) = X/Y då X och Y går mot oändigheten, går mot 0 om Y går mot oändligheten snabbare än X!"

Jag blir äldre snabbt, men jag blir kräsnare ännu snabbare. Herregud.

Jag kommer dö singel.

Nåt måste göras. Jag vände mig till min gode vän P för råd.

"P, livet är skit. In this dark time, I seek your council", sa jag.

"Snyggt", sa P, "Jag vet hur det känns. Men jag har kommit på värsta grejen som kommer lösa våra tjejproblem..."

P hade plöjt alla manualer om hur tjejer funkar, läst all relevant facklitteratur inom området, förgäves testat alla krogtrix och hemliga raggningsknep och hade till slut insett att det bara finns en väg ut från singelmisären, en sista riktad offensiv för att försökta hitta den där flickan som skulle frälsa honom från ensamheten. Han tänkte till slut förkasta teorin om att man får tjejerna på fall genom strukturerad, välplanerad förförelsekonst och istället omfamna dess totala antites - ett liv i celibat.

"Desperate times call for desperate measures", sa han och smålog. Sedan redogjorde han för detaljerna i planen.

"Alltså, jag är så satans trött på att sitta på dejt med nån jävla brud som bara pratar om skidsemestrar i Alperna, vilken gammal gymnasiekompis hon träffade på Debaser i fredags, hur kul det var på chartern till Bulgarien, och hennes FÖRBANNADE PSYKOLOGISTUDIER! NO MORE, I SAY! Jag är fan inte intresserad av sånt skit! Nästa gång jag tar en latte med en egotrippad brunett som bara vältrar sig i sin egen självgodhet så tänker jag bara resa mig och gå!!!"

Han tog ett djupt andetag, räknade till tio, och slog an en mer filosofisk ton.

"Du förstår, vi killar vill ju bara ligga. Allt handlar om det. Allt vi gör, alla beslut vi fattar, varje kreativ tanke som föds i våra reptilhjärnor tjänar bara ett ändamål - att få den dryga blondinen borta vid baren på Harry's att följa med på efterfest. Allt annat är oviktigt."

"Sant", sa jag.

"Tänk då vad som skulle hände om man eliminerade alla möjligheter till könsligt umgänge. Vad skulle hände då?", sa P.

"Hmm.. Allt skulle vara som vanligt?", sa jag.

"Fel!!!", sa P, "Nej, livet skulle bli fattigt, tomt och mörkt. Man skulle inse allt man trott på varit en lögn. Alla skråliga förfester med grabbarna, all champagne på krogen, alla sista minuten till Agia-napa, alla Finlandskryssningar, alla fylle-SMS, alla profiler på Spraydate, allt hängande vid korvmojjen i Knivsta har varit meningslöst! Bortkastat!! Förslösat!!", skrek P.

"Varje timme, minut, sekund som du trånat efter snygga Lisa med stora brösten i parallellklassen som ändå alltid blev ihop med Jocke som spelade hockey, har varit fullständigt och totalt bortkastad tid. Och när den insikten kommer över dig, när vidden av din livslögn drämmer till dig över pannbenet, då rasar hela din värld ihop. Som ett jävla house of cards..."

"Låter ju sidådär", sa jag.

"Livet kommer kännas kallt, deprimerande och meningslöst. Men det är en nödvändig själslig rening. Giftet måste ur kroppen. Och när allt tycks förlorat, det är då det händer..."

"Jaha? Vadå?", sa jag.

"Jo, ur denna tomhet föds ett nytt jag, ett jag befriat från köttsliga lustar och värdsliga begär. När man slutar låta kuken styra så kommer man att födas på nytt. Och då, först då när man sänkt blicken, släckt lyktan och slutat leta, kommer man att hitta nån som verkligen är bra för en. Nån som inte gör slut för att sticka till London och jobba som au-pair. Nån som inte raggar på andra killar på krogen. Nån som hatar parmiddagar lika mycket som jag gör..."

Min vän såg drömmande, tankfull, lätt frånvarande ut. Han stod tyst en lång stund i stilla begrundan, innan han fortsatte.

"Jag vill bara ha nån som tycker om mig precis som jag är...", avslutade han.

"Låter fint", sa jag.