Upp till kamp

Min blogg har pinsamt få läsare, det är en tragisk sanning jag levt med under alltför lång tid... Jag har länge försökt bortförklara det med att bloggen innehar en "högre litterär nivå än andra bloggar", och att "det intellektuella djup som krävs för att kunna tillgodogöra sig innehållet nog exkluderar den stora massan". Men allt detta är bara fåniga undanflykter. En slagen, förnedrad författares sista försök att hölja sitt misslyckade i slöjor av patetisk intellektualism, liksom.

Men jag lurar ingen, har jag insett.

Så på sista tiden har jag analyserat mediaklimatet, sonderat bloggterrängen och noga undersökt vilka ämnen som effektivast snärjer den stora, breda bloggläsarmassan. Jag har lusläst Kenza, Stina-Lee och Blondinbella, och jag tror jag har hittat det perfekta bloggformatet för att på sikt kunna deklarera herravälde över BLOGGOSFÄREN.

LEBENSRAUM, KARTOFELLKNÖDEL UND LIPPENSTIFTZGEFÜHL!!!!

Hör stöveltrampet, Andreas rustar för strid mot de läppglansbloggande, tuggummituggande, knappt könsmogna livsstilsbloggarflickorna! Allt med det högre syftet att tjäna fett med pengar, få massa sköna gratissaker och vinna evig ära och berömmelse.

"Step 3 is profit", som kalsongstjälargnomerna säger.

Sagt och gjort, 'Livet och programmeringen' byter härmed inriktning, och blir en...

...MODEBLOGG!

That's right, niggah. If you can't beat them, join them.

Hädanefter ska jag bara skriva om smink och kläder. Jag ska sluta jobba, och bara sitta och fika med mina bloggfans, gå på bransch-events, recensera hudkrämer, och äta Ceasarsallad i Vasastan.

Sen när jag är fånigt rik så lovar jag att dela pengarna med er som hängt med från början.

Jag vet vilka ni är.