Nytt år, nya segrar
Kära läsare,
Ännu ett år är snart till ända och det är dags att sammanfatta och reflektera. Det är dessutom dags för den årliga Livet och Programmeringen-galan, där årets mest minnesvärda företeelser och personer belönas för sina insatser.
Året som gick var innehållsrikt, och det är självklart svårt att plocka russinen ur den kaka som var 2007. Men några saker förtjänar att uppmärksammas.
- 2007 var året då man till slut byggde gatubelysning längs den nedlagda järnvägen som leder ut till Flogsta. "Äntligen!", hade Gert Fylking ropat om han bott i Flogsta. Men det gör han inte.
- Urban XXXX blev utsedd till årets asfaltsläggare. Hatten av för honom.
- 2007 var även året då man packade om köttfärs. Denna mediastorm kommer dock att blekna i jämförelse med den då Janne Josefsson nästa år avslöjar att Ica-Stig personligen ollar all oxbringa innan den går iväg till försäljning. Kom ihåg var ni läste det först.
Nu över till prisutdelningen.
Årets mest lästa inlägg
Avhållsamhet är den nya mäklarbrickan verkade mer än någon annan text slå an en sträng ute i stugorna. Den fångade tydligen en känsla som mången ung man gått och burit på länge. Den beskrev frustrationen inför kvinnans manipulativa natur, hennes ränker och spel, och den slutliga kapitulationen inför insikten om att vi aldrig kommer förstå henne, än mindre få henne. Men den visade även en väg framåt, ett avhållsamhetens lummiga skogsstig långt bort från den strukturerade förförelsekonstens asfalterade superhighways...
Jag får även den här gången, som så många gånger förr, tacka Björn för inspirationen. Utan hans förmåga att sätta ord på det som alla går och tänker hade det inte blivit nåt inlägg. Utan hans rakbladsvassa existensiella analys hade bloggen varit något annat; mindre känslor och mer kompilatorteori. Helt enkelt väldigt mycket sämre. Precis som förra årets mest lästa inlägg, Jag hatar Lotus Notes, visade årets mest lästa inlägg att den alliteration som är bloggens paroll fortfarande stämmer - Livet och Programmeringen bloggas bäst bitter.
Årets bästa film
"American Pie 4 - Bandcamp" - Denna film kom visserligen 2005, men eftersom den fortfarande knäcker allt som kommit ut sen dess så föräras den ändå denna eftertraktade utnämning. "Superbad" kom nära, "High School Musical 2" likaså, men det krävs mer, så mycket mer, för att överträffa Stifflers brorsas bländande insatser i "Band Camp". Perfektion, mina vänner, perfektion. Att den gick direkt till DVD är ett jävla skämt.
Årets sjukaste telefonsamtal
Hade ett missat mobilsamtal från P härom veckan. Messade och frågade vad han ville, och fick som så ofta är fallet med P ett onödigt kryptiskt svar. P vill alltid drapera allt han säger i sjutton lager akademisk jargong, kryddat med ett gäng obegripliga finkulturella referenser och toppat med några obskyra bibelcitat. Att föra ett normalt samtal med P är oftast helt omöjligt. Men det är också hans charm. Nån vecka senare ringde han och ville följa upp det missade samtalet:
"Jag ville bara säga att min telefon ringde upp dig av sig själv när jag var i Peterskyrkan i Rom", sa P.
"Jaha", sa jag.
"Jepp, så var det. Jag kan inte annat än tro att jag i den stunden var ett instrument för en högre makt."
"Jaha", sa jag. "Du tror alltså att du står i nån slags direkt förbindelse med gud?"
"Jag är bara ett verktyg", sa P.
"Jaha", sa jag.
"Jepp, jepp, det var lite av ett mirakel", sa P. "Enligt katolska kyrkan så behöver man tre mirakel för att komma på fråga för helgonförklaring. Jag behöver alltså två till."
"Jaha", sa jag. "Ja, men det vore ju kul om Sverige kunde få ett helgon igen, det var ju ett tag sen sist."
"Jag är bara ett verktyg", sa P och lät så där härligt högdragen som bara han kan göra.
Förutom priset för "Sjukaste telefonsamtal" så får P även Livet och Programmeringens pris för "Ödmjukaste Upplänning 2007". Grattis, P.
Årets mest missförstådda inlägg
Årest mest efterlängtade inlägg, Bakom fiendens linjer del 3, blev även det mest missförstådda. Efter de två inledande texterna om min resa till Malmö, så var förväntningarna galet uppskruvade. Jag fick motta ett gäng arga mail med det ungefärliga innehållet "nu får du fan få arslet ur vagnen och skriva del 3". Detta ledde så klart till total skrivkramp och oändlig ångest. När jag till slut lyckats krysta fram en avslutande del på trilogin, så kändes det rätt bra. Jag tyckte jag gjord en bra sammanfattning av skåne-mentaliteten i allmänhet, alfahanne-begreppet i synnerhet och dessutom kryddat det med tillräckligt många obegripliga ord för att det skulle platsa på bloggen. Jag kunde andas ut och gå vidare med mitt liv.
De första kommentarerna från mina hard-core-fans var också överlag positiva. Men efter ett tag började jag inse att folk hade missat poängen helt.
Min exflickvän frågade om jag "hade gått och blivit helt jävla sjuk i huvudet". Min syster och hennes pojkvän sa att dom var "chockade och inte kunde förstå att jag behövde använda så mycket könsord och andra vidrigheter" i mitt skrivande. Och så vidare...
Det som folk inte verkar fatta är att jag beskrivit skeendet precis som det var. Inga förskönande omskrivningar, bara ren och brutal verklighet. Min avsikt var som alltid att skildra livet precis som det är, men den här gången hade verkligheten tydligen varit för vriden för den breda massan.
Jag vill därför be om ursäkt för om någon tog illa vid sig för att jag använde ord som kuk, dildo, avsugning och buttplug i den annars så förfinade bloggen. Om någon i den kulturelit som är min läsekrets har mått väldigt dåligt över detta, så ber jag om er förlåtelse.
Till mitt försvar vill jag säga att allt som jag skrev var sant. Och ja, dom där grabbarna finns på riktigt. Gå ut en fredagkväll i Malmö så får ni se själva. Och jag tycker det är kul att skriva fula ord på bloggen, så det tänker jag fortsätta med. Så, som en rivstart inför 2008 så ger jag er:
Bajs.
And there's plenty more where that came from.
Kära läsare, jag vill avsluta denna refektion över det år som gått med att önska er alla en god jul och ett fantastiskt gott nytt år.
Må er kod kompilera och era strävanden efter kvinnans gunst bära frukt.
Over & Out
Ännu ett år är snart till ända och det är dags att sammanfatta och reflektera. Det är dessutom dags för den årliga Livet och Programmeringen-galan, där årets mest minnesvärda företeelser och personer belönas för sina insatser.
Året som gick var innehållsrikt, och det är självklart svårt att plocka russinen ur den kaka som var 2007. Men några saker förtjänar att uppmärksammas.
- 2007 var året då man till slut byggde gatubelysning längs den nedlagda järnvägen som leder ut till Flogsta. "Äntligen!", hade Gert Fylking ropat om han bott i Flogsta. Men det gör han inte.
- Urban XXXX blev utsedd till årets asfaltsläggare. Hatten av för honom.
- 2007 var även året då man packade om köttfärs. Denna mediastorm kommer dock att blekna i jämförelse med den då Janne Josefsson nästa år avslöjar att Ica-Stig personligen ollar all oxbringa innan den går iväg till försäljning. Kom ihåg var ni läste det först.
Nu över till prisutdelningen.
Årets mest lästa inlägg
Avhållsamhet är den nya mäklarbrickan verkade mer än någon annan text slå an en sträng ute i stugorna. Den fångade tydligen en känsla som mången ung man gått och burit på länge. Den beskrev frustrationen inför kvinnans manipulativa natur, hennes ränker och spel, och den slutliga kapitulationen inför insikten om att vi aldrig kommer förstå henne, än mindre få henne. Men den visade även en väg framåt, ett avhållsamhetens lummiga skogsstig långt bort från den strukturerade förförelsekonstens asfalterade superhighways...
Jag får även den här gången, som så många gånger förr, tacka Björn för inspirationen. Utan hans förmåga att sätta ord på det som alla går och tänker hade det inte blivit nåt inlägg. Utan hans rakbladsvassa existensiella analys hade bloggen varit något annat; mindre känslor och mer kompilatorteori. Helt enkelt väldigt mycket sämre. Precis som förra årets mest lästa inlägg, Jag hatar Lotus Notes, visade årets mest lästa inlägg att den alliteration som är bloggens paroll fortfarande stämmer - Livet och Programmeringen bloggas bäst bitter.
Årets bästa film
"American Pie 4 - Bandcamp" - Denna film kom visserligen 2005, men eftersom den fortfarande knäcker allt som kommit ut sen dess så föräras den ändå denna eftertraktade utnämning. "Superbad" kom nära, "High School Musical 2" likaså, men det krävs mer, så mycket mer, för att överträffa Stifflers brorsas bländande insatser i "Band Camp". Perfektion, mina vänner, perfektion. Att den gick direkt till DVD är ett jävla skämt.
Årets sjukaste telefonsamtal
Hade ett missat mobilsamtal från P härom veckan. Messade och frågade vad han ville, och fick som så ofta är fallet med P ett onödigt kryptiskt svar. P vill alltid drapera allt han säger i sjutton lager akademisk jargong, kryddat med ett gäng obegripliga finkulturella referenser och toppat med några obskyra bibelcitat. Att föra ett normalt samtal med P är oftast helt omöjligt. Men det är också hans charm. Nån vecka senare ringde han och ville följa upp det missade samtalet:
"Jag ville bara säga att min telefon ringde upp dig av sig själv när jag var i Peterskyrkan i Rom", sa P.
"Jaha", sa jag.
"Jepp, så var det. Jag kan inte annat än tro att jag i den stunden var ett instrument för en högre makt."
"Jaha", sa jag. "Du tror alltså att du står i nån slags direkt förbindelse med gud?"
"Jag är bara ett verktyg", sa P.
"Jaha", sa jag.
"Jepp, jepp, det var lite av ett mirakel", sa P. "Enligt katolska kyrkan så behöver man tre mirakel för att komma på fråga för helgonförklaring. Jag behöver alltså två till."
"Jaha", sa jag. "Ja, men det vore ju kul om Sverige kunde få ett helgon igen, det var ju ett tag sen sist."
"Jag är bara ett verktyg", sa P och lät så där härligt högdragen som bara han kan göra.
Förutom priset för "Sjukaste telefonsamtal" så får P även Livet och Programmeringens pris för "Ödmjukaste Upplänning 2007". Grattis, P.
Årets mest missförstådda inlägg
Årest mest efterlängtade inlägg, Bakom fiendens linjer del 3, blev även det mest missförstådda. Efter de två inledande texterna om min resa till Malmö, så var förväntningarna galet uppskruvade. Jag fick motta ett gäng arga mail med det ungefärliga innehållet "nu får du fan få arslet ur vagnen och skriva del 3". Detta ledde så klart till total skrivkramp och oändlig ångest. När jag till slut lyckats krysta fram en avslutande del på trilogin, så kändes det rätt bra. Jag tyckte jag gjord en bra sammanfattning av skåne-mentaliteten i allmänhet, alfahanne-begreppet i synnerhet och dessutom kryddat det med tillräckligt många obegripliga ord för att det skulle platsa på bloggen. Jag kunde andas ut och gå vidare med mitt liv.
De första kommentarerna från mina hard-core-fans var också överlag positiva. Men efter ett tag började jag inse att folk hade missat poängen helt.
Min exflickvän frågade om jag "hade gått och blivit helt jävla sjuk i huvudet". Min syster och hennes pojkvän sa att dom var "chockade och inte kunde förstå att jag behövde använda så mycket könsord och andra vidrigheter" i mitt skrivande. Och så vidare...
Det som folk inte verkar fatta är att jag beskrivit skeendet precis som det var. Inga förskönande omskrivningar, bara ren och brutal verklighet. Min avsikt var som alltid att skildra livet precis som det är, men den här gången hade verkligheten tydligen varit för vriden för den breda massan.
Jag vill därför be om ursäkt för om någon tog illa vid sig för att jag använde ord som kuk, dildo, avsugning och buttplug i den annars så förfinade bloggen. Om någon i den kulturelit som är min läsekrets har mått väldigt dåligt över detta, så ber jag om er förlåtelse.
Till mitt försvar vill jag säga att allt som jag skrev var sant. Och ja, dom där grabbarna finns på riktigt. Gå ut en fredagkväll i Malmö så får ni se själva. Och jag tycker det är kul att skriva fula ord på bloggen, så det tänker jag fortsätta med. Så, som en rivstart inför 2008 så ger jag er:
Bajs.
And there's plenty more where that came from.
Kära läsare, jag vill avsluta denna refektion över det år som gått med att önska er alla en god jul och ett fantastiskt gott nytt år.
Må er kod kompilera och era strävanden efter kvinnans gunst bära frukt.
Over & Out
posted by Andreas Adner at 10:46 AM
4 Comments:
Aaaw, vad fint, vad vemodigt, det väcker till liv såna minnen och samtidigt väcker det sånt hopp inför en ljus framtid. Tänk att om bara någon vecka får man uppleva denna underbara bloggning/bloggare på nära håll!
Sugen på att blogga själv blev man också...
din sexistiska jävel, bondessons ungdomar är mer än upprörda, knappt har man fått ner julmaten så kommer den av dina ord upp igen..... upprörande....o ganska äckligt....
mi: jag strävar efter manlig gunst o känner mig mer än bortglömd i ditt avslutande....
ma: high five!
mi&ma: fuck you!!!!
Din blogg är lite som Southpark.. man väntar på att avsnitten ska komma, och de som är kommer är mycket bra, men tyvärr för få :)
Rolig sammanfattning, håller med om att långa inlägg som "bakom fiendens linjer" kan vara svårt att förstå sig på. Skrattade mycket när jag läste inlägget om "P".
Jag har ett nytt projekt för 2008 som förhoppningsvis kommer att ge genklang i den samhällspolitiska debatten. Vi får se om det fungerar, men idéen är bra.
Har efter mycket funderingar nu bestämt mig för att sluta läsa din blogg, speciellt efter att du lovat att fortsätta med dina perversioner och fula ord.
Tack för denna tiden, minns när du var ren i sinnet.
Post a Comment
<< Home