Kinesisk användbarhet

Ok, ta en ordentlig titt på ovanstående bild. Det är min porttelefon. En porttelefon används ju som bekant till att öppna dörren för folk som kommer på besök, vilket ju kan vara praktiskt när man som jag bor på 19:e våningen. Skönt att slippa gå ner och öppna dörren, liksom.

Typiskt bra uppfinning.

Men make no mistake, det här är ingen vanlig porttelefon, utan en djävulsk pryl som framställt av onda kinesiska ingenjörer för ett enda syfte. Att knäcka mig.

Titta noga. Det finns fem knappar på porttelefonen. Den längst till höger är stor och rund och omgiven av en gloria i lysande rött. Kommunismens färg. När det ringde på dörren för första gången så tryckte jag intet ont anande på den. Intuitionen sa att den största knappen ju borde utföra den mest mest grundläggande funktionen - att öppna.

Inte.

Istället för att öppna dörren så triggade jag larmet nere i vaktstugan, och inom fem minuter kommer tre skrikande kinesiska vakter springande upp till min lägenhet. Det är närmast dödsstraff på att väcka kinesvakterna ur deras törnrosasömn, och de ser inte med blida ögon på dumma, okynnestryckande västerlänningar. Jag kom undan med en varning. Den här gången.

Det dröjde veckor innan jag vågade röra den igen.

Jag hade bett min kinesiska kompis översätta kinestecknen under varje knapp, hade klistrat upp postit-lappar och trodde att jag slutligen hade betvingat denna onda maskin, att dörren skulle glida upp och segern skulle vara ett faktum. Jag väntade med stigande förväntan på pizzabudets ankomst. Tryckte med darrande hand på den knapp som det enligt uppgift stod "Öppna" på.

Fel igen.

Återigen stöveltramp i trapphuset, kommando-skrikande kinesvakter och fullständigt kaos. Förutom att larmet går så började även porttelefonen att tjuta högljutt så att jag väckte hela grannskapet.

Till slut så fick jag reda på hur man skulle använda den. Det krävdes en intrikat knappkombination för att öppna dörren, alla felaktiga knapptryckningar får larmet att gå. Självklart glömde jag bort denna kombination direkt... Men det gjorde inte så mycket, för efter att ha hånskrattat åt mig under några månaders tid så tyckte porttelefonen att det var slut på leken. Den gick sönder. Eller, gick sönder är nog fel att säga. Den är numera alltid på, och bildskärmen sprider ett kallt, ont sken i lägenheten. Som för att påminna mig om att hålla fingrarna borta...

Det finns lite andra knappar i lägenheten, bland annat en röd bredvid kontrollpanelen till luftkonditioneringen. Man kan tro att den har någon trevlig funktion, t ex att sätta igång värmen eller nåt annat behagligt...

Närå, den triggar också larmet. Jag testade häromdagen när temperaturen började krypa ner mot 15 grader.

Suck.