Snakes on a hotel
Härom månaden så avgav jag ett heligt löfte - att aldrig mer lämna Shanghai under min kvarvarande tid i Kina. Jag var trött på överfulla tåg utan AC, gruppresande kineser med fula gula kepsar och hysteriska reseledare med vimpel och megafon. Det fick vara nog. Men som alltid så falnar minnet av misären och de glada lumparminnena tar vid. Så jag hängde med mina vänner E och A på en liten tripp till Suzhou, en liten stad någon timme från Shanghai. Känd för fina trädgårdar, kanaler och kinesgondoler. "Kinas Venedig", var det nån som sa. Nja, kanske inte. Snarare Hiroshima dagen efter.
Men tro det eller ej, skyttegravsstämningen till trots var det hur najs som helst. Ytterst trevligt sällskap vägde upp regn och lera.
Vi hittade ett rätt mysigt hotell, Motel 168 hette det. Något i stil med Formula 1 hotel i Sverige, inackordering för den prismedvetne. Rummet var helt OK, men det var nog utsikten man betalade för:
Eller kanske hotell-restaurangen som höll yppersta världsklass:
Vi gick ut på kvällen, i desperat jakt på sprit. Att hitta en bar i Suzhou var ungefär lika lätt som att ta ett morgondopp eller en uppfriskande skogspromenad i Shanghai. När allt hopp nästan var ute så förbarmade sig Long Island Icetea-guden över oss och ett hak med utskänkningstillstånd uppenbarade sig på en bakgata. Änglakören sjöng när första groggen hälldes upp. Härligt sunkigt pseudo-italienskt med billig inredning och ännu billigare drinkar. Sweet.
På väg därifrån så lyckades vi snubbla in på Suzhous kanske enda nattklubb. Lyckan log återigen mot oss. Vi insåg rätt snabbt att vi måste varit de första västerlänningarna som satt sin fot på "Las Vegas", som stället hette, på år och dar. Åsynen av två söta svenska tjejer och en glad svensk utvecklingsingenjör fick klubbens ägare att bli alldeles till sig; han bjöd på gratis fruktfat, popcorn och jordnötter. Gav tjejerna sitt telefonnummer - "Promise to call when you come here next time!". Det var ett jäkla ös, klackarna i taket, en grym DJ och ett sviktande dansgolv.
Jag upprepar. Ett sviktande dansgolv.
Att ingen har kommit på det tidigare. Dansgolvet gungade i takt med att kineserna shakade allt hårdare. Stället var i självsvängning framåt tresnåret. Fjädrande dancefloor is the new discoboll.
Se och lär, nattklubbsägare överallt.
Jag tänker då inte gå ut till ett ställe utan fjädrande dansgolv i fortsättningen, så det så.
Men tro det eller ej, skyttegravsstämningen till trots var det hur najs som helst. Ytterst trevligt sällskap vägde upp regn och lera.
Vi hittade ett rätt mysigt hotell, Motel 168 hette det. Något i stil med Formula 1 hotel i Sverige, inackordering för den prismedvetne. Rummet var helt OK, men det var nog utsikten man betalade för:
Eller kanske hotell-restaurangen som höll yppersta världsklass:
Vi gick ut på kvällen, i desperat jakt på sprit. Att hitta en bar i Suzhou var ungefär lika lätt som att ta ett morgondopp eller en uppfriskande skogspromenad i Shanghai. När allt hopp nästan var ute så förbarmade sig Long Island Icetea-guden över oss och ett hak med utskänkningstillstånd uppenbarade sig på en bakgata. Änglakören sjöng när första groggen hälldes upp. Härligt sunkigt pseudo-italienskt med billig inredning och ännu billigare drinkar. Sweet.
På väg därifrån så lyckades vi snubbla in på Suzhous kanske enda nattklubb. Lyckan log återigen mot oss. Vi insåg rätt snabbt att vi måste varit de första västerlänningarna som satt sin fot på "Las Vegas", som stället hette, på år och dar. Åsynen av två söta svenska tjejer och en glad svensk utvecklingsingenjör fick klubbens ägare att bli alldeles till sig; han bjöd på gratis fruktfat, popcorn och jordnötter. Gav tjejerna sitt telefonnummer - "Promise to call when you come here next time!". Det var ett jäkla ös, klackarna i taket, en grym DJ och ett sviktande dansgolv.
Jag upprepar. Ett sviktande dansgolv.
Att ingen har kommit på det tidigare. Dansgolvet gungade i takt med att kineserna shakade allt hårdare. Stället var i självsvängning framåt tresnåret. Fjädrande dancefloor is the new discoboll.
Se och lär, nattklubbsägare överallt.
Jag tänker då inte gå ut till ett ställe utan fjädrande dansgolv i fortsättningen, så det så.
posted by Andreas Adner at 8:08 AM
3 Comments:
Haha, dom är verkligen underbara på engelska dom där kineserna. ;)
/mange
Jag skrattar aldrig lika mycket som när jag läser din blogg.
Om du skriver en bok om Kina lovar jag att köpa 1000 exemplar.
Massa kramar från din syster
(den snygga)
Jag gråter aldrig så mycket som när jag skriver den... ;-)
Puss från din bror
(Den fula)
Post a Comment
<< Home