Morgonrodnad och nationalkänsla
Det är tidigt. Tidigt, tidigt.
Klockan är precis sex slagen på tisdagsmorgonen i Terminal 2, Arlanda. Väntar på 06.55-flyget till Oslo, smuttar på en kopp kaffe och tjuvlyssnar på en salongsberusad flygkapten som terroriserar två amerikanska turister.
"You see", säger flygkaptenen. "Sweden is such a fucked up country. We have the highest taxes in the world, but we don't get a damn thing for our money. The government here really, really sucks."
Jag är imponerad över att han mäktar med att Valborgssupa såhär mitt i arbetsveckan. Han var väl nykter imorse, men nu börjar det ordna upp sig. Ber en stilla bön att det inte är han som ska fylleköra mitt flyg till Norge. Kan gå illa.
"You know, I have a wife in Indonesia. I tried to get her here, but they wouldn't let me. Fucking crappy government. I hate this country!!", nästan skriker han och sveper det sista av morgonbärsen. Amerikanerna skruvar på sig besvärat.
Såhär fortsätter han i tio, femton minuter till. Spyr galla över Sverige i allmänhet och svenska politiker i synnerhet. Sågar välfärdssamhället längs med fotknölarna. Bittrar sig över höga skatter, inkompetenta moderater och allt annat folkhemssvenskt. Surar över att systemet är stängt på söndagar, och att hans vackra importfru fastnat i tullen.
Plötsligt har kille vid bordet bredvid fått nog.
"Hey, why don't just shut the fuck up!", drämmer han till med.
Flygkaptenen tystnar för en stund, hade inte förväntat sig mothugg. Speciellt inte så här tidigt på morgonen.
"I'm sick and tired of hearing you badmouthing our country. You don't know what you are talking about. We DON'T have the highest taxes in the world, and Sweden is probably the best place in the world to live in!", fortsätter han. 20-minuters uppdämd irritation har svämmat över. Nu tänker han sätta fyllekaptenen på plats.
"Hörrudu, kom inte och lägg dig i...", försöker flykaptenen.
"You make me sick. You know what I think about people like you som snackar shit about our country?", fortsätter han.
Frågan är självklart retorisk.
"I think we should line you all up, and shoot you down", vrålar han.
"Yeah, I'm so glad to hear you say that!", ropar amerikanen upphetsat. Begrepp som folkhem och sossesamhälle kan han inte gärna relatera till, men summariska avrättningar är något som ligger honom varmt om hjärtat. This fucking drunk son-of-a-bitch pilot is going down, Texas-style.
"If someone was talking like that about the US, I would also give him hell!!", fyller hans fru i exalterat.
"Hörru du, I will tell you a story. I have a wife in Indonesia. We love eachother...", försöker piloten igen. Men allt är förlorat. Han vet det, jag vet det, amerikanerna vet det, och vår patriotiska vän vet det bäst av alla.
"That explains alot, motherfucker. Why don't you just get a swedish wife, instead of buying one overseas??"
Nådastöten. Flygkaptenen lommar iväg mot toaletten, muttrandes nåt ohörbart. Han är slagen, förlorad, förnedrad. Och hans vackra fru känns så väldigt långt borta.
Patrioten desto gladare. "Bra start", tänker han kanske. "Keep it up och jag kanske kan lyckas vara förbannad hela vägen till Oslo. It's gonna be a good day."
Amerikanerna också nöjda. De har en kul svenskhistoria att berätta för Billy-Bob och Mary-Jane, när de kommer hem till Staterna.
Alla är glada.
Utom kanske flygkaptenen.
Klockan är precis sex slagen på tisdagsmorgonen i Terminal 2, Arlanda. Väntar på 06.55-flyget till Oslo, smuttar på en kopp kaffe och tjuvlyssnar på en salongsberusad flygkapten som terroriserar två amerikanska turister.
"You see", säger flygkaptenen. "Sweden is such a fucked up country. We have the highest taxes in the world, but we don't get a damn thing for our money. The government here really, really sucks."
Jag är imponerad över att han mäktar med att Valborgssupa såhär mitt i arbetsveckan. Han var väl nykter imorse, men nu börjar det ordna upp sig. Ber en stilla bön att det inte är han som ska fylleköra mitt flyg till Norge. Kan gå illa.
"You know, I have a wife in Indonesia. I tried to get her here, but they wouldn't let me. Fucking crappy government. I hate this country!!", nästan skriker han och sveper det sista av morgonbärsen. Amerikanerna skruvar på sig besvärat.
Såhär fortsätter han i tio, femton minuter till. Spyr galla över Sverige i allmänhet och svenska politiker i synnerhet. Sågar välfärdssamhället längs med fotknölarna. Bittrar sig över höga skatter, inkompetenta moderater och allt annat folkhemssvenskt. Surar över att systemet är stängt på söndagar, och att hans vackra importfru fastnat i tullen.
Plötsligt har kille vid bordet bredvid fått nog.
"Hey, why don't just shut the fuck up!", drämmer han till med.
Flygkaptenen tystnar för en stund, hade inte förväntat sig mothugg. Speciellt inte så här tidigt på morgonen.
"I'm sick and tired of hearing you badmouthing our country. You don't know what you are talking about. We DON'T have the highest taxes in the world, and Sweden is probably the best place in the world to live in!", fortsätter han. 20-minuters uppdämd irritation har svämmat över. Nu tänker han sätta fyllekaptenen på plats.
"Hörrudu, kom inte och lägg dig i...", försöker flykaptenen.
"You make me sick. You know what I think about people like you som snackar shit about our country?", fortsätter han.
Frågan är självklart retorisk.
"I think we should line you all up, and shoot you down", vrålar han.
"Yeah, I'm so glad to hear you say that!", ropar amerikanen upphetsat. Begrepp som folkhem och sossesamhälle kan han inte gärna relatera till, men summariska avrättningar är något som ligger honom varmt om hjärtat. This fucking drunk son-of-a-bitch pilot is going down, Texas-style.
"If someone was talking like that about the US, I would also give him hell!!", fyller hans fru i exalterat.
"Hörru du, I will tell you a story. I have a wife in Indonesia. We love eachother...", försöker piloten igen. Men allt är förlorat. Han vet det, jag vet det, amerikanerna vet det, och vår patriotiska vän vet det bäst av alla.
"That explains alot, motherfucker. Why don't you just get a swedish wife, instead of buying one overseas??"
Nådastöten. Flygkaptenen lommar iväg mot toaletten, muttrandes nåt ohörbart. Han är slagen, förlorad, förnedrad. Och hans vackra fru känns så väldigt långt borta.
Patrioten desto gladare. "Bra start", tänker han kanske. "Keep it up och jag kanske kan lyckas vara förbannad hela vägen till Oslo. It's gonna be a good day."
Amerikanerna också nöjda. De har en kul svenskhistoria att berätta för Billy-Bob och Mary-Jane, när de kommer hem till Staterna.
Alla är glada.
Utom kanske flygkaptenen.
posted by Andreas Adner at 12:02 PM
5 Comments:
Nu har ju Sverige iof världens högsta skatter, och inte särskilt mycket får vi för dem. :) Hoppas allt går bra för dig i Norge!
Imponerande ändå att folk orkar engagera sig i djupa frågor så tidigt på morgonen :)
Jones, min gamle vän... :) Jotack, det är sweet här borta.. dyrt som fan, men men...
Haha, det här var bland det roligaste jag läst på länge :)
Hade varit skoj att ta en bärs med dig nu. Slick i ljumsken!
Detsamma, mannen... När kommer du till Oslo??
Post a Comment
<< Home